Kategori: Dikter
Så bräckligt var aldrig livet.
Så bräckligt var aldrig livet,
så nära döden aldrig var.
Och allt det vi tog för givet,
av det snart ingenting finns kvar.
Så blott för inre sinnet,
dansar lyckan glatt och stolt.
Men i skrevorna i minnet,
finns det mycket tungt och dolt.
Sen när havet vilar åter,
och mörka vågor har fått ro.
Himlen inte längre gråter,
har lugnet åter funnit bo.
Vi stilla traskar över fälten,
som åter lyser efter livets storm.
Då själens alla tunga bälten,
förgåtts för ljusets nya form.
Skriven av: F.Andersson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo