Publicerat 24.05.2001
Kategori: Dikter

Så bräckligt var aldrig livet.

Så bräckligt var aldrig livet,
så nära döden aldrig var.
Och allt det vi tog för givet,
av det snart ingenting finns kvar.
Så blott för inre sinnet,
dansar lyckan glatt och stolt.
Men i skrevorna i minnet,
finns det mycket tungt och dolt.

Sen när havet vilar åter,
och mörka vågor har fått ro.
Himlen inte längre gråter,
har lugnet åter funnit bo.
Vi stilla traskar över fälten,
som åter lyser efter livets storm.
Då själens alla tunga bälten,
förgåtts för ljusets nya form.