Kategori: Dikter om kärlek
Så stod du där min vackra prins
Så stod du där min vackra prins
med ett leende så stort och med de blåaste ögon jag sett på länge
Ditt hjärta var vidöppet och din famn varm och trygg
när du sa att du aldrig glömt hur klok och fin jag var
Hur jag med min kärlek fick dig att se allt det vackra du aldrig sett
som en sömngångare hade du vandrat genom livet utan att se
och du bar alltid en skugga för dina ögon för att slippa se
och för att inte minnas den smärta som tyngde ditt bröst
Likt en fågel som nyss kläckts tittade du ut på världen
först lite försiktigt långsamt trevande
men sen hoppade du ur redet du gömt dig i och ner på marken
flaxande försökte du flyga mot skyn
En vindpust tog tag och hjälpte dig upp
men strax var du nere på marken igen
och du gjorde ett nytt försök men nu med ännu mer kraft
Nu flög du högt upp mot den blå himlen och jag stod kvar på marken och log
för jag visste att en dag kommer dina vingar att bära
Nu flyger du högt över berg och ner i dalar
spejande efter nya äventyr och lurande faror
Men dina vingar bär dig
Gunilla Eborn
Status: Guld författare
Gunilla Eborn är medlem sedan 2015 Gunilla Eborn har 174 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen