Publicerat
Kategori: Dikter om döden

Såhär efteråt

Om hon inte varit så stilla kunde man tro att hon sov.
Hon var fortfarande varm när jag kom in.
Jag förstår plötsligt varför det är bråttom när någon är varm.
Hon är vit som snö.
Aldrig har hon varit så vit som nu.
Aldrig någonsin så kall.

Jag vet inte hur det går.
Det bara gör det.
Det bara måste det.
I en annan värld gjorde det inte det.
Jag kan höra skriken av sorg och förtvivlan när jag stänger ögonen och tänker på det.
Därför gör jag det inte.
Därför släcks det bara ett ljus idag.

Hur länge kan en låga brinna på samma torra gamla oljefläck?
Bränslet borde ha varit slut för länge sedan.
Det är det också.
Ändå brinner lågan förtvivlat kvar.
Ingen vet hur.
Ingen vet varför.

Ingen vet hur man får plågorna att försvinna.
Ändå ska det vara så himla enkelt.

Skriven av: Viktualia

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson