Publicerat
Kategori: Dikter

Samlade dikter

Samlade dikter Inger Malm

[email protected]

INGRIDS JULAFTON


Det har snöat i flera timmar,
furukvistarna på balkongen
lyser vita.
George Michael sjunger en
sång om förra julen
då han gav bort sitt hjärta.
Ingrid lägger en röd julduk
på köksbordet.

Det är Julafton och katten
spinner i sin korg.
De tre julkorten ligger prydligt
i en skål på sybordet
i hallen.
Doften av rödkål och köttbullar
fyller lägenheten.
Ingrid får tårar i ögonen.

Vigselringarna har hon gömt
i en byrålåda.
Hon vill inte tänka tillbaka
till den Jul då han försvann.
Kom hem och sade att
"nu är det slut."
Jag har träffat en annan
som heter Anne.



Ett helt liv slutade den Julen
och Ingrid grät i veckor.
Allt hon gjort för Noppe
och nu fanns ingenting kvar.
Nu var det tomt i lägenheten
och gitarren hade tystnat.
Sångerna och glädjen tillhörde
nu en annan.

Hon tänder sina ljus
och sluter ögonen.
Katten Lukas spinner
i sin korg och Ingrid smakar
på ensamheten som är bitter.
Juleljus, julgransglitter och
minnen blir Ingrids Julafton.

JENS FRÅN OSLO

Sopbilen kör in på gården,
det är tisdag och tömningsdags.
Jag heter Jens säjer mannen
i läderbyxorna.
Jag kommer från Oslo
och var förut pilot vid SAS.
Sedan blev jag arbetslös.


Kom in på en fika Jens från Oslo.
Jag fyller år i dag.
Kaffehurran kommer på och
kakburken tas fram.
Jens tänder en cigarett
och småpratar. Han är trevlig.
Hur mycket fyller du? Frågar han.


Man är så ung som man känner,
svarar jag och häller upp.
Han är en främling men ändå
en välkommen gäst på
min födelsedag.
Som det kan bli.
Han blev en god vän,
Jens från Oslo, han
som varit pilot på SAS.

ROCK´N ROLL

Morris lägger sista hand vid sminket,
försöker dölja rynkor och skavanker.
Måste se ung och fräsch ut
när han gör entré på scenen.
Det är inte lätt numera.
Droger, sprit och hårt liv
har satt sina spår.

I trettio år har han hetat Morris
fast han föddes som Rune Frisk.
Vägen uppåt var krokig.
I många år låg han på toppen.
På otaliga scener skrek han ut
sitt Rock´n Roll
och publiken jublade.

Då var allting så lätt
och tiderna annorlunda.
Nu måste han konkurrera
med Rappare och Popgrupper.
Rösten har blivit sämre
och kroppen tröttare.
Måste ändå hänga med.


Morris står i strålkastarljuset
och vickar på höfterna.
Det gör ont i hela kroppen
när han skriker ut sitt
Rock´n Roll.
Än har han beundrare
och showen måste hålla.

Gör ett hopp och en dansrutin.
Får kramp i ena vaden
och måste stå stilla en lång stund.
Försöker trixa lite med micken
för att hålla stilen.
Det måste funka. Måste hålla ut.
Finalen är det jobbigaste.

Svetten rinner och han flåsar.
Lädret klibbar på kroppen.
Med hes röst kör han igenom
det stora braknumret.
Han är förbi när han till sist
skriker ut ett långdraget
Rock´n Roll.

Kvällen är slut och Morris
torkar svetten ur pannan.
Direktören är missnöjd.
Tempot måste öka. Säger han.
Lokalen var bara halvfull,
du måste dra mera folk.
Morris bävar för morrondagen.






Herre Gud, han är ju bara femtio.
Vad kommer sedan när han
inte längre orkar skrika ut sitt
Rock´n Roll?
Morris sminkar av
och tar tunnelbanan hem.
Stjärnan är dalande


TOMMY OCH GUD

Vattnet i bäcken är svart.
Tommy står lutad över räcket
och tänker på pappa.
Det var så längesedan han kom hem
och då var han annorlunda.
Nu bor han i Vällingby
och mamma gråter.

En gång var han med pappa
i hamnen och såg på båtar.
De hade åkt buss i värmen
och pappa köpte glass
i Pressbyråns kiosk.
Vi skall vara kompisar sa
pappa och gav Tommy en kram.

Så blev allt konstigt hemma,
pappa packade bruna väskan
och åkte iväg.
En främmande tant med korta
kjolar hämtade honom med bil.
Mamma var ledsen och Tommy
skickades till mormor.





Mormor talar om någon
som heter Gud.
Han älskar alla säjer hon.
Tommy skulle vilja träffa
Gud som älskar honom.
Nu när mamma gråter
och pappa bor i Vällingby


ADOLF OHLSSON

Han tassade omkring
i Konsthallen som en tomte,
tyst och försiktigt.
Hälsade på besökarna,
nickade och log .
Detta var hans stora dag.

Tavlorna hängde så
skönt på väggarna och
människorna beundrade.
Han är fantastisk,
sade man och köpte.
Adolf bugade och tackade.

Konstnären var en ensling,
ett original, sade man.
Håret flottigt och kläderna
rivna och solkiga.
Han var färgernas mästare
och dukarna lyste.






Han målar som fåglarna
sjunger, skrev
recensenten och Adolf
blev "Talk of the Town."
Alla ville köpa av hans
konstverk.

Två veckor endast
var han i rampljuset.
Sedan kom vardagen
Orkade inte måla mera,
ty han var trött och gammal
och ensamheten skavde.

På livets sista dag
åkte han till Stockholm.
Tog tunnelbanan
till Östermalmstorg.
På en bänk intill Pressbyråns
kiosk dog han.

Han satt på sin bänk
stel och död och ingen
upptäckte honom.
Mannen som sopade golvet
trodde att han sov
och sopade vidare.

Nu minns ingen längre Adolf,
han som målade
som fåglarna sjunger.
Livet i staden går vidare
och nya tavlor hänger
på Konsthallens väggar.




MARLON

Hej, jag heter Marlon
och kör en HD.
Mina jeans är slitna och
stinker av motorolja.
Skinnpajen har en örn på
ryggen och nitar på bröstet.

Jag kopplar ur och lägger i
ettans växel, gasar lite extra
och får upp farten.
Går hyfsat på trean,
rätar till glasögonen och
drämmer i högsta växeln

Nu är jag ute på rakan
och känner vinden i ansiktet.
Fy fan , vilken känsla och
hojen är ny för i år.
Måste justera tändningen
och köpa sidoväskor.

Möter kompisarna vid
Mac Donalds.
Snackar lite hoj innan vi drar
till Burre på fiket.
Svecke bröt benet förra veckan
och ligger gips.
Vi är tjugo grabbar i skinn
som dundrar fram över asfalten.




Hojåkande är en livsstil och
vi som kör är annorlunda.
Vi älskar livet och naturen
och slår en drill vid dikeskanten.


NILSSON

Nilsson går framåtlutad
med tunga steg.
Vägen från bilen till brevlådan
är så lång, så lång.
Han är trind om magen
och knäna värker.

I dag har han tänkt
att klippa gräset och
kratta gångarna.
Han tar en styrketår
ur whiskyflaskan och
önskar att Anna vore där.

I tio år fick hon vara
hans kära fru.
En dag var hon försvunnen,
Milos hette han och
var italienare.
Amore och sköna sånger.

Nu är Nilsson ensam
och vallar hunden.
Han har varken E-mail adress
eller någon web-sida
och han kan inte chatta på Nätet.
Nilsson är verkligen ensam.

Skriven av: Inger malm

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson