Kategori: Dikter
Samtal
De pratade länge.
Örat lyste rött och munnen blev torr.
De pratade om stora saker.
Så stora att de aldrig skulle ha en chans att förstå dem,
ta in dem helt och hållet.
Trodde att de hade egna tankar.
Ville tro
men visste egentligen att de aldrig skulle kunna ha en objektiv tanke,
en objektiv åsikt.
De trodde de var öppna,
förstående,
insatta,
ödmjuka,
solidara.
De var båda fostrade in i tänkandet.
Socialiserade in i en kultur,
en kvinnokultur,
en samhällskultur.
En västerländsk,
vit,
sekulariserad,
heteronormsk
mellanklasskultur.
De pratade om små saker.
Så små saker
som en vecka senare inte skulle betyda någonting
men som nu styrde hela deras verklighet.
De pratade om de stora sakerna
men levde i och för de små.
Men de ville förändra.
Förändra saker
de aldrig skulle förstå sig på.
De höjde rösterna och deras hjärtan klappade hårt.
De blev arga,
frustrerade.
Inte på varandra.
På omständigheter.
För det förstod de.
Att de aldrig skulle kunna förändra någonting.
Inte ens sig själva.
De pratade om de små sakerna.
De överblickbara sakerna.
De lustfyllda sakerna.
De skrattade tillsammans.
( elischen.webblogg.se )
Skriven av: Elischen
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo