Samvetet

Den utmärglade handen.

Kvinnans ena magra hand kramade barnet kärleksfullt.
Den andra handen förde ett rostigt lock med vatten till munnen.
Hennes ögon skrek av hunger och törst men orden kunde ej höras.
För hennes strupe var torr efter många års klagan.
Hennes kärlek och ansvar till sin avkomma var ändå stor.
Den ena handen kramade hoppet till framtiden, den andra till nuet.
Kvinnan var länken mellan avkomman och hoppet om ett liv.
Barnet klamrade fast sig vid henne såsom vid livet.
Moderns tro och hopp om överlevnad var energin som fanns.
Kvinnans tankar sökte sig mot Herren Gud med fråga om varför.
Frågan skulle bättre ställas till människor som visar makt och girighet.
Hon fick inga svar som kunde höras men väl kännas som inre styrka.
Hennes mödosamma vandring genom livet på hoppets väg fortsätter.

Den feta handen.

Personens ena hand gnistrade av juvelprydda fingrar
Den andre för en bägare av guld, fylld gyllene vin till munnen.
Personens ögon glittrar av lycka över sin egen framgång.
Personen har lärt sig att forma orden så beviset på storhet skulle märkas.
Att samvete över framgång kan leda andra till undergång kan dämpas av guldets glitter.
Avkomma är producerad men var mest i vägen så den var placerad någonstans.
Den skulle fostras på rätt sätt av andra och styras in i livet utan känslor.
Personens tankar kretsar mellan nuets glädje och framtidens siffror.
Lyckan var att visa var man har och vad man skall av framtiden få.
Personens största lycka var att se andra bocka och buga.
När vandringen genom livets glitter men utan mänsklig värme fortsätter.

Funderingen

Tänk att vi människor har format oss själva till det som vi är idag.
Varför har vi inte kunnat se att primitiva tankarna styr oss.
Vår plikt är att bruka resurser som naturen ger till oss alla.
Ingen äger något som tillhör naturen eller djuren.
Vi äger ej heller rätten till att taga liv.
Resurser av natur och djur skall delas lika mellan alla oavsett färg.
Glädjen skall bliva att se den hungriges tacksamma blick.
Din fina bil visar din girighet.
Dina fint formade ord visar din skamliga slughet.
Vi fick vår förmåga att tänka av en viss anledning.
Våra inre känslor är nu omsvepta av girighetens och maktens onda täcke.
Nu måste vi börja att tänka och tro på vår plats och vår framtid.
Vi grubblar över hur vi skall fara till Mars när en kvinna måste gå mil för vatten.
Vi funderar över universums födelse men funderar inte på framtiden.
Vi lägger ner pengar på fantasi projekt om framtid istället för säker mat i nuet.
Vi har helt enkelt slutat vara människor såsom skapelsens tanke var ifrån början.
© Teddy Engberg

Skriven av: Teddy Engberg