Kategori: Dikter om livet
Sandkornen rann ut
Jag kände mig förträngd, ihoptryckt på en liten yta
där syret sakta sög ut genom springorna
jag ej kunde se eller känna.
Händerna letade ivrigt efter en utgång genom denna trånga boxen
men som väggarna var de stabila som cement
och skulle inte böja på sig som gummi
även ifall jag hade försökt.
Syret rann ut, mina lungor tömdes på luft
och de vred och krympte ihop sig som ett torkat russin.
Mitt blod blev till plasma och klumpade ihop sig i mina blodkärl,
stoppade blodet från att komma till mitt hjärta,
det kändes som att mina celler brann upp i min egna kropp så att jag tappade känseln först i mina fötter sen mina ben.
Paralyserad bröts nerverna precis som att de hade klippts av med en sax, försiktig med mitt finger petade jag precis ovanför min knäskål och jag fick ingen reaktion,
jag knep min egna hud om och om igen men den enda smärtan som uppstod kom från mina röda fingertoppar.
Just då önskade jag att jag kunde känna smärta,
vad som helst än livlös.
Skriven av: Kelsey Persson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren