Publicerat 20.09.2017
Kategori: Dikter om livet

Segling, livets väg.

Du vaknar en dag och känner fullständig lycka. Du är ostoppbar,Vad du än bestämmer dig för gör du NU.
Alla i din omkrets känner din energi, du vill dela med den till alla runtom dig. Du känner att du är kapten och styr rodret nu.

Njut av stunden, Det är vad jag känner är det bästa du kan göra med tillfället. Njut, precis som allt annat varar det inte för evigt och skeppet kommer sjunka.
Du behöver förstå att det handlar inte om någon slutdestination ute till havs, den existerar inte.
När skeppet sjunker tänker du vad är detta? Jag fick en känsla som jag försökte hålla om så hårt ändå 'tappa' jag den?
Du mår dåligt, dåliga sidor kommer fram, du blir deprimerad men inbillar dig att du mår bra.
Roten till många av dina problem dyker upp.
Du känner att du måste ha lyckan för att lösa dina inre problem. Under stormens gång känner du var är den känslan igen?
Ditt undermedvetna ego försöker bygga upp en ny temporär barriär för allting, Här är vart det riktiga arbetet sker, I din nedgång.
Dina djupt impregnerade problem dyker upp. Acceptera dem, förstå dem, hantera dem för att sedan släppa dem och skapa väg för det riktiga jag du vill vara.
Du behöver acceptera att det är okej att må dåligt, ha självinsikt. I detta skede kan du acceptera detta
och släppa dåliga sidor av dig själv för att fortsätta bygga på ditt riktiga jag.

Din resa kanske inte är en segling ute till havs som min. Kanske en flygtur, biltur, jag skiter faktiskt i vilket.
Du kommer att krascha I vilket fall som, en frontalkrock. Efter krocken börjar återuppbyggnaden av dina nya delar. Bara du har den bilden i huvudet hur ditt fordon skall se ut.
Efter krocken börjar återuppbyggnaden av dina nya delar.
Det låter hemskt, men njut av den, alla får inte chansen att åka på denna resa och krocka för att sedan vakna.