SITTA BAKOM GLAS OCH TITTA

SITTA BAKOM GLAS OCH TITTA

En humla kommer inbrummande genom springan till ett fönster som står glömt på glänt. Det är en tung humla, som först gör en förvirrad runda genom rummet för att i nästa stund hamna energiskt studsande mot glaset på det stora fönstret.
Dunk brum...dunk dunk brum, slår den bulliga humlans kropp i. Med all kraft försöker den flyga rakt genom fönsterglaset mot dofterna av blommande natur utanför. - Dunk brum dunk dunk. Pang på rödbetan bara, till sol och nektar.
Men den hittar inte fönsterspringan. Omtöcknad hasar den nedåt på rutan och vandrar sedan långsamt och småförbannad uppför glaset igen och börjar om sin fönsterdans med nya ivriga krafter. Jag följer det hela med stort intresse.
Dunk dunk brum brum, och så några trötta griniga steg på glasrutan.
Kampen mot rutan är omöjlig att vinna inser alla. - Är den dum humlan som inte begriper det - och är jag klokare som vet att fönsterglas är ett mänskligt förrädiskt, genomskinligt påfund som inte existerar i insekternas värld?
Gör inte humlan i själva verket det enda rätta när den ser och känner solen bakom glaset? - Varför skulle den vilja flyga i någon annan riktning?
Humlan slår i men orkar inte fullfölja en ny attack. Den hasar ner på marmor- bänken under fönstret, hamnar med benen i vädret men lyckas efter några snurrande cirklar vända sig rätt, lyfta igen och fortsätta sin envisa kamp mot rutan. Krafterna är på upphällningen. Svårare och svårare blir det för den att
komma igen efter varje fönstersmäll.
Då!
När den blivit så totalt utmattad att den tycks vilja ge upp, sker något mycket märkligt. Humlan tappar balansen och flyger bakåt. Reflexen att hålla sig kvar i luften blir för ett ögonblick starkare än instinkten att flyga framåt mot solljuset. Den glömmer fönsterattackerna, glömmer nektarn, faller gungande åt sidan och ger sin tunga humlekropp sina sista sinande krafter och lyfter diagonalt upp längs fönstret och hittar springan ut till friheten.

Skriven av: Clas Boxfelt