Självmord

Jag tror jag faller i mitt fall, faller i strid
Och föll för kärleken
Jag hör hur folk skriker mig ont
Och jag kan känna hur de beröra
Känslor mina till en explossion av blod från
Hjärtat i kropp är en förlust för allt positivt levande
Dimi! min son, jag dör, försvinner härifrån
Men återkallas enbart för att skapa dig
Men utan din mor, vem hon än är
Så klyvs jag i 2 delar men ändå stadigt stående
som ett par tvilling stearinljus, en slocknar
Ett litet hopp finns kvar
Jag ser dig även ofödd, jag står där
Med förbundna ögon min son, jag ser dig
Jag talar i spottande saliv i underjordiska tunnlar
Av urgröpta åkerjordar, så mörkt fuktiga
Att jag kvävs av mina andetag i ett liv av död i tankar stort
Ta mig ur denna smuts, sitter fast som i en glaskula
Bankar huvudet mot dess väggar, en bula med rinnande blod

Var allt rött tar vägen är en gåta aldrig löst
Den är försvunnen i mina självmords tankar
Kritiserade av de mer lärda som uthärdat mer än jag
I smärtande ord av åratal i tungan vara hal
En kämpande hjärna mot sinnen
Och förkastade minnen är jag förloraren i striden
Jag påbörjat som självmorden jag aldrig avslutat
Med tankar tänjer jag gränser mellan
Krigslystna länder, en liten beröring från ena sidan
Är katastrofala följder, för kött kan bli bitar
För gamar en fest, ingen bryr sig om
Spela mig en rysk roulette i mitt liv av död
En spänning som en el sladd i kropp
Som spottar ut själen, den smakar bittert
Men frestas till ett hopp mot avgrunden från 6:e våning
Jag är liggande nu, ja liggande ej död, tiggande
Vid trottoarkanten om en brödbit och vatten
Ser ett par kronor i hatten, från ovan skänkta
Jag köper mig sprit för mer vågade handlingar till mord
På en tiggare vara poet är jag
Men självmorden begås aldrig
För tanken är Dimi och allt är känslor
I varmt och kallt står jag alltid vid vägen
Av självbenägenhet till det jag saknar
I mord, är kritiserande ord

Skriven av: fadi Johanen (Dimi)