Kategori: Dikter
Skåda morgonens dimma lätta
Den vita kyrkan sitter på sitt fält,,
vemodigt blickar den ut över skogsbeklädda kullar i fjärran.
Där, långt borta, har dimman påbörjat sin vandring upp mot skyn.
I stillhet har denna vita slöja rest sig och är påväg att lämna trädtoppar som tyst står och väntar.
Dovt slår klockan i sitt torn.
Planlöst vandrar jag genom en allé
Alléen är kantad av korta, förtvinade lindar,
likt soldater står de utmed vägen i tyst givakt.
Grus knastrar under skorna och luften är kylig mot kinden.
Kyrkklockan har tystnat.
Ett tomrum har för en kort stund efterlämnats.
Skriven av: Therese
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen