Skärvor

SKÄRVOR-utgiven 1996

I. ÖGONBLICKEN

364.VAKEN

Vaken med lugna ögon
ser jag i stumma timmar
stjärnornas blanka skärvor
vrida sin bilderbok.

333.TILLVARON

Åren pulserar
samlar i minnet
brokiga bilder
livet förändrar
tillvarons tunna
kulisser.

380.SLÄNDELIV

Livet följer ofta
trollsländornas bana
sprider ögonblickens
spröda regnbågsfärd.


242.TIDEN

ögonblicken
korsar universum
som rop i natten
cirklar stjärnorna
oändligt stilla
rullar evigheten
vidare.

411.NATTHYMN

Evighetens tysta längtan
tänder högt mot nattens yta
existensens blanka stjärnor
över jordens trygga boll.


203.FRID

Ljusen ur din själ
bromsar alltets hjul,
domnar tidens malström,
låter universums
skimrande galaxer
genombrusa mig.

188.SANNINGEN

Forntiden,
framtiden,
sanningen,
bryts genom
stundernas
Nyckelhål.


243.HOPP

Stundernas oändlighet
fyller universum,
gungar djupens gräs,
snäckans labyrinter
framtiden i musslan
skimrar pärlemor.

379.FRAMTIDEN

I skuggan av nuet
som dröjer i lärkans
bedövande flykt,
väver sig framtiden
mattor av mjuk
mosaik.

344.NÄRVARO

Färden från gårdagen
utbreder åter
närvaron runtom
pulserande varm,
öppen mot framtidens
täta kontur.

289.TIDSMYSTIK

Tidsnärvaron
uppenbarar
mångfaldens
skiftande
ansikten.

299.BRYGDEN

Jordevisionerna bjuder
sin bubblande brygd.
Gånget och kommande
blandat i bägaren,
bringar mig bräddfylld
närvarons under och ljus.

313.KÄLLAN

Sedan sinnet vunnit
stillheten i fjärran,
varseblir mitt hjärta
tidens porlande.

291.SÖMNEN

Sedan afton glödande
brunnit bortom natten
gästar jag i sömnens gömma
drömmarnas kalejdoskop.

418.BÄRNSTEN

Kåda flöt ur forna träd
stöpte barkens insekter
stelnade av natt och dag
till ett stycke urtid
i min hand.

II. ÅRSTIDERNA

349.PULS

Månvarven pulserar
fångar i det flydda
grunden för imorgon
andas evighetens
trygga ebb och flod.

252.HÖSTMORGON

Räven trampar fältets
frostiga blommor,
pälsen lyser röd som
morgonrodnaden

417.BUSKÖTORPET

Lågmält sprakar glödens röda språk
medan brisen gläntar höstens ytterdörr
kluckar kvällen lugn mot barnens skratt.

274.SNÖFLINGAN

Snöflingan faller
gnistrande genomlyst
individuell
sexsidig symmetri
glittrar iväg
i min hand.

385.JUL

Venusblosset flimrar
över skarens ljusäng
gnistrar granens grönska
under aftonklangen
in i stugans värme.

Björkvedsfröjden sprakar
mustigaste dofter
över julens gåvor.

Klara barnaröster
sjunger om Messias,
och om stjärnekraft i
vänskapen med Gud.

306.NORRSKEN

ljusspelet darrar
frasande slöjor
färgkontrasterar
världsrymdens
mörker.

264.TILL MÖTES

Med bultande hjärta
i vårnattens tystnad
kom universum
jaget till mötes.


360.VÅREKO

Morgonen klämtar
i minnenas hem
smäller i sprakande spis,
knastrar på grusvägens
fuktiga kant
dikenas grönskande gräns
breder kring bäckarnas
sorlande sus,
sippornas darrande dans.

416.SOMMARSPEGEL

Molnens vita segel
spegelljumma flyter
spelande mot natten
sommarkvällens kraft.

394.AFTONHYMN

skymningen står sommarmjuk
kring min levnads hallonsnår
samlar trädens symmetri
aftonstjärnans glans.

397.STJÄRNEFEST

under vintergatans myller
med små ögon uppåtvända
springer barnen genom kvällens
klöverljumma stjärnefest.

403.FJÄRILSHYMN

Fjärilen fladdrar sin lågmälda dans
väcker för alltid ur dödens grop
barndomens avlägsna gök.

ljuset som målar hans doftande dag
tänder i vingarnas pudriga par
fjärilens bländande flykt.


232.EKARNA

Vattenspegeln
målar bladens
gröna ådror
fladdrar genomlysta
gula fjärilsvingar.

305.IDYLL

Regnet med solgasset
smälter sig samman.
regnbågen buktar
sin brokiga bro,
omsluter fuktiga fält.


258.SVANEN

Svanen svävar ren som snö
ljusets fjäderskrud
böjd till vattenspegelns ro
sommarbjörken rörs.
Trastens tal i tallens topp
färgar tystnaden.

302.MUSIK

Landskapen vibrerar
solskensstråkarna
kolorerar lärkan,
ändernas flöjter
blåser ovan vattnen
svanens saxofon.

207.MASKROSBOLLAR

Solen värmer
horisonten
plockar stormens
maskrosbollar,
böljar fjunen
ringlar universums
ändlöshet.


368.AFTONSOL

Svarta silhuetternas
vindar håller andan.
Vägens vattenpölar
blänker aftonkupans
röda evighet.


286.HÖBÄRGNING

Mitt i klöverdoften
klapprande hovarna,
knarrande skrindan,
högt över marken
gungar jag i höet,
välver himlavalvet
under mina ögon.

III. JAG OCH DU !

393.GRYNINGSFRÅGAN

Aftonen bär blankpolerad
universums gryningsfråga
skriven före Gudaklanen
skimrande i jagets väv.

361.GRYNING

Under gryningskupan
vaken ser jag åter
existensens stjärna
flimra inom mig.


308.JAG

Dold i kroppens gömma
spelar känslotoner
inre dialoger
öppnar utåt livet
sinnenas fönster.

301.JAGUPPLEVELSEN

Plötsligt i vardagen
känslornas norrsken
inuti viskande
sinnenas samtal.


355.DU

Din yta visar sparsamt
att bakom dina ögon
besjälar individen
sin egen värld av känslor,
önskningar och drömmar.


387.MENINGEN

Meningen med jaget
når mig när jag växer
genom världens vånda
upp mot himmelen.

IV. RELATIONER

398.ALDRIG

Jag kan aldrig mera glömma
alla våra veka tankar,
eller kyligt ignorera
allting inom mig som ropar
att jag älskar dig.

250.SVÄRMERI

Du tänder känslan
med vattenfallets kraft
lika ogripbar som regnbågen
i forsens droppar.


371.KÄRLEKSGEMENSKAP

Kärlekens förtjusning
innesluter båda
genom mäktig samklang
klar av stormar buren
genom vardagen.

326.HELGLÄNGTAN

Vardagarna slutar.
Helgen dinglar benen
över veckokanten,
tindrar av förväntansfull
hägrande gemenskap.

279.SMULTRON

Själsfrändskapet,
smultronställenas
andlösa bärdoft,
äktenskapets
djupaste fröjd.


341.ENIGHET

Endräktens mäktiga
röstharmoni,
samordnar viljornas
tätaste spel.

375.NÄRHET

Som solen bär livet
och regnet bär haven
mot tillvarons inre
strör närhetens fokus
sitt stadiga sken.

367.VÄNNER

När tillvaron tjocknar
i prövningens degel
står tillitens öppnade
portar på glänt.

374.VÄNSKAP

Sjögångens halvklot
stannade stunden
djupast härinne
fann vi varandras
fartyg i dimman.

323.MÅNEN

Medan stunden västerröd
skiljer vänners vägar åt,
spelar kvällen spegelblank
månens svala bloss.

V. ROLLER

391.MORGONSTJÄRNAN

Morgonstjärnans tunga gnista
buren genom barndomshimlen
strålar stilla genom åren
tillvarons mysterium.

307.HEMLÄNGTAN

Längtaren flyr genom
gårdagens dörr,
åter till hemvarons
hägrande värld,
barndomens flortunna
vår.

370.HEMAFTON

Ivriga att verka
i familjekretsen
vardagskvällens enkla
brasbelysta fröjd.

340.TILLIT

Sorglöst danar barnet
dagdrömmarnas dyning
porlande ur fjärran
djupt ur andens unga
vardagstrygga tro.

337.MOGNAD

Sugande dygnens
dyningar gungar
medelålderns
mognande gång.

331.SKÖRD

Knoppens öppna hölje
bländar barndomsbilder,
når i livets blomma
kronbladen som faller
mognar skördelöften
bortom ängarna.

334.ÄNDLÖSHET

Glömma barndomens dröm
där din framtid stått gömd
bakom dimmans kontur.
Fantasin tar gestalt
när du anar till slut
varats ändlösa rymd.

339.PATRIOTISM

Mitt fosterland spelar
kulturarvets språk,
i tidiga stundernas
jordiska bygd,
bland landsmän och vänner
och kära som tänt
till dag mina tidiga år.


328.ROLLER

Det ljuvaste späda
som andas i barnet
till tonårens tveksamma tid,
som spirar i ungdomen
tillvarons roller mot
ivriga hägrande mål,
som närmar oss gåtan om
levandets gränser på
visdomens stillnande stig.

383.BARNDOMSBILDER

Sov min söta lilla
tigande når tiden
ödestugans vakuum
kring en trasig docka
blänker barndomsbilder
årens maskerad.

412.DÖDEN

Tiden flämtar till och slocknar
genom evighetens tunnel
stiger jaget rykande.

227.GROTTMÅLNING

När eldarna slocknat
i fuktiga grottan,
lever bilderna
som jag format.
Kommer dagsljus,
växlar årstid,
årtusenden.
Men jag skall
aldrig glömma
mina bilder.

VI. FRÅGORNA

174.RÖSTEN

Som ett eko når den hit
rösten före tiden
sjungen i sig själv
efterklangen
klagande
stillnar
dör.

390.STJÄRNLJUS

Ur det oändliga mörkret
bär våra eviga andar
tillvarons dunklaste gåta
glöder i stjärnornas myller
frågornas eviga svar.

343.NUET

Nuet som flimrar
av närhet omkring mig
blänker en underlig fråga.
- Vem är jag ?

266.FRÅGAN

Vardagsstunder
strör belysta bilder
oftast i mitt sinne
stannar frågan.
- Varför är jag här ?

357.VARTHÄN

Skymningen svalnar
åldrande sinnens
vissnande värme
famnas av mullen.
- Sedan varthän ?


282.SAMKLANG

Människan längtar
stundernas mening
dagarnas tröst.
Andarnas glädje
stiger ur jagens
samklang med Gud.

358.BERÖRING

När din undran söker Herren
låter Du hans trygga tanke
ensam röra vid din själ.

338.GUD

Dina ljusa anletsdrag
skingrar otrons svarta hot.
Du som rakt igenom mig
tänt mig övertygad.

348.TRO

Tron som öppnar
glödda gryningsvärldar
driver handlingskraftens
lyckohjul.

VII. TANKAR

415.FJÄLLHYMN

Sida vid sida
ruvar fjällmassiven
eviga snödok.
Molnen sammankallar
dalens karga trädgård
bräddad av tystnad.

320.JORDEN

Tunga urbergsmakter
omger magmaglöden
jord- och vattenkransad
myllrar livets mångfald
under stjärnorna.

318.GEMENSKAP

Lärornas mörker
blickarna stänger,
utsträckta händer
räcker till vänskap,
samlar galaxernas
syskonkrets.

278.LIV

Plötsligt i kvällningen
stjärnorna glittrar
tallösa världar
skimrar av grönska
skälver av liv
därute människor
skapta som vi.

346.LÄNGTAN

Tankar nuddar
den förgångna
smultrongläntans
varma mylla,
längtans trygga
tempelplats.


319.TOMHET

Människofrågornas
levande längtan,
aningslösheten
tankarna slösar på
falnande tomhet.

404.YTLIGHET

Låt dig inte ledas bort
i flärdens spegellabyrint
där rampljuselegansen
bländande döljer
att personligheten
skälver under ytan.

408.MODEVINDAR

Medan modevindar
jagar planlösheten
genom tidens trädgård,
ruvar jagets frukter
evighetens frön.

372.VÄRLDEN

Människorna fräcka frossar
de förvändas gärningar,
varför jorden värnlös glömmer
sin ekologi.

410.PRÖVNINGAR

Livets smärta bränner sönder
egensinnets attityder
som när eldens degelhetta
renar smältans glans.

356.ÅNGESTVINDAR

Ångestvindar driver
haven i mitt inre
piskar mina tankar
vita skummiga.

377.ANSPRÅKSLÖSHET

Med åren har jag lärt mig
att inte triumfera
i egensinnets salar,
men spela mina roller
i enkelhetens bo.

332.KUNSKAP

Kunskapernas gnistor
genomblossar natten,
öppnar våra tankar
färgade av fröjd.

249.ATT VETA

Visshetens eld,
gryningsljuset,
undret som sker
i sanningens
gränsland.

316.MOD

Sanningstörstens
fördomsfria
ärlighet,
expanderar
sinnet.

406.RESENÄRER

Föredömets makt som lyser oss
spelar morgondaggens klöverdoft,
som när resans allra första steg
öppnar äventyret.

VIII. TILL GLÄDJEN

402.GUDATÖRST

Född i Gudaljusets glitter
från oändlighetens yta
vill jag samla livets skärvor
i mitt sinnes bildarkiv

350.MÄNNISKOANDEN

Människoanden
bär universum
i sina sinnen.
Tillvarons dunklaste
gåta förmedlar
minnenas doft.

297.MINNEN

Nyanserade
fyrverkerier,
minneslysta
stämningar
genomflammar
jaget.

373.HÅGKOMST

Hågkomsten som stunden tände
buren genom tidens strimma
återströmmar ivrigare
för att stråla fram.

210.EUFORI

Kring solens stammar
Stiger humlorna
som bjällrans silverton
i skogens tystnad.


173.ÅTER

Stigen mot det inre
kådig under
mögelmurken
barröversållad
ved från Tellus.

366.JORDETID

Oroliga smärtor målar
jordetidens matta skugga
flimrar glädjens gudagnista
sorgens kalla källarvalv.

399.GULDKORN

Våra sländelika liv
solkade av sorgens sot
vaskar fridens hemlighet
ur oändligheten.

354.LJUSGLÄDJE

Friden från en bättre värld
strålar av ett större ljus
glädjens fulla dimension.

314.BESLUT

Rymma eftertankens
skiffergråa skyar,
då beslutsamhetens
glädjedofter fyller
humlande fält.

329.LARGO

Milorna inom mig svalnar
alla mina blanka tankar
breder ut det underbara
paradiset inom mig.

392.STILLHETEN

Stillheten i själens
morgonblanka yta
spelar glädjetårens
ringar i min själ.

345.GLÄDJEN

Glädjen sjunger porlande
fångad i ett barnaskratt,
morgonstilla ekande,
pärlande och ljust.

Skriven av: Tore G Burman