Slut

Slutet

Jag brukar alltid säga att varje dag är en början på något nytt, men inte idag. Idag känns annorlunda, blank, svart och poänglös. För första gången i mitt liv vet jag inte vad jag ska göra.

Jag är hungrig men jag kan inte äta, jag är trött men jag kan inte sova. Jag kan gå men det känns inte som om jag går, jag kan springa men det känns inte som om jag springer.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Det känns som om jag tappat bort mig själv. För första gången i mitt liv vet jag inte vem jag är. Jag kan skratta men jag känner mig inte glad, lycklig eller road. Jag kan gråta men jag släpper inga tårar.

Jag lyssnar på fåglarna men jag hör inget fågelkvitter. Jag luktar på blommorna men dom luktar ingenting. Jag kan tänka men jag kommer inte på någonting.

Jag har varit journalist i ett flertal år. Jag har skrivit, intervjuat och tänkt, vunnit priser jag inte kommer ihåg, intervjuat människor som inte längre finns. Texter jag skrivit, skrev jag inte. Personer jag intervjuade, intervjuade jag inte.

Jag vet inte vem jag är.


Familjen jag hade, har jag inte längre. Lägenheten jag bodde i, bor jag inte i längre.
För första gången i mitt liv vet jag inte vart jag är.
Rummet jag ligger i är tomt. En säng är allt som jag kan se och känna, för den är det jag ligger i. Solens starka sken studsar på de sterila kritvita väggarna.
Jag försöker resa mig men jag kan inte röra en enda muskel i kroppen, något håller mig fast.
Plötsligt kan jag inte längre se eller andas, bara känna solens starka sken skina på min kropp.
Jag kan känna rummets väggar komma allt närmare och solens sken skina ännu starkare.

Jag vet inte vart jag är.

Det som höll mig fast har nu släppt mig ur sin farm. Jag kan känna solen, ljuset inuti i mig. Jag svävar, allt känns så lätt, så klart och så enkelt.

Jag brukar alltid säga att varje dag är en början på något nytt. Är idag början på slutet?
Om jag inte vet vad jag gör, vem jag är eller vart jag är, Är jag då människa?



Skriven av: William Flink
Berrättelsen är ej självbiografisk, jag baserar texten på min rädsla att hamna i karraktärens position.

Skriven av: William Flink