Kategori: Dikter om hopp
Slutet
Han stod längst ut på piren och kisade mot horisontens slut. Han såg inget annat slut än sitt eget. Alla föddes in i gemenskap och olika förutsättningar. Men vi skulle alla göra vår sista resa ensam. Han rös vid tanken och hoppades att minnen skulle stanna vid hans sida och lysa upp det mörker som väntade.
Han smålog när han tänkte på att det uppenbara i livet var en mognadsprocess som blev klar för de flesta alldeles för sent. Man föddes som den man var med genetiska förutsättningar som man sedan ägnade hela livet åt att reda ut. Outspädda intryck och förnimmelser skapade sedan sitt jag.
Att fördumma andra utan att kunna se sig själv var en del av livet som hörde ihop med livscykelns mognadsgrad. En egenskap som skapade osämja och ofattbara lidelser. Om en spegel kunnat ge oss självinsikt, skulle världen uppenbarat sig som ett paradis där rikedom var glädjen att dela sitt jag med andra.
En djup suck ekade ut över vattnet. Ovisshet låg framför alla de han älskade och snart skulle han vandra in i ensamhetens mörker. Hans tankar vidrörde hoppet om att slutet var den enda frågan som ingen kunde besvara.
Johnny Österlund är medlem sedan 2017 Johnny Österlund har 6 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren