Kategori: Dikter
Smådikter från depressionens tid
Kanske är mitt hjärta låst som en dagbok,för att öppnas senare.
Kanske ska jag vara tacksam att det är låst och att det lyckliga livet finner mig åter.Vem har gett mig gåvan?Tacksam.
Ögon är korallrev spridda i folks ögonhålor,människor får ta del av dem.Nära personer kan se på nära håll och en flört hänger på om ögonen har koll eller är tillräckligt fina.
Vem vill simma i mina korallrev?
De är outforskade.
Jag är nere i källaren.Nere i underjorden,ovan jord :med fötterna uppe i vädret,ändå står jag med fötterna på marken.Jag förstår inte vad jag känner.Jag är nere.
Den människa utan en svart safir,som aldrig kan känna sig ledsen ,arg eller ilsken är inte pandoras efterlevande.Svårt att förstå?Någonstans,någongång måste pandoras ask öppnas.Den dagen ,den ärligheten.
Mina sista ärr skar jag tills det blödde.Ville se lyckan komma ut genom smärta; en sista gång.'Tärningen är kastad'.Nu får det hela vara slutAttraktion till farliga saker där det en gång började och där det nu tar slut.
Skriven av: Mim-Ariel Almquist
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo