Kategori: Sorgliga dikter
Smärta
Smärta.
Den svåraste men starkaste saken att skriva.
Hur får man ner i ord hur det känns när hjärtat spricker mentalt? Hur kan man ens börja försöka att beskriva hur det känns att bli krossad av en osynlig styrka, en styrka som man ibland inte har makt över.
Kanske jag bara föddes ledsen, svag, osäker och otålig för all smärta i den här världen.
Kanske bara byggdes jag svagare än alla andra och skulle tyvärr behöva leva mitt liv, lika stark som en pinne.
Jag kände hur tyngden på mina axlar började knäcka mina ben, hur skulle jag orka mera? Hur skulle jag orka att leva ett helt liv i sådan smärta?
Detta var allt jag var.
En obalanserad våg.
Ett stormigt hav.
En oändlig öken som längtade efter bara en droppe regn.
Ett nerbrunnet ljus.
Inget mera, bara inte nog.
Men visst ville jag vara mera, kunde jag bli mera? Isåfall vad skulle jag behöva ge för att komma dit? En stor bit av mig själv? All min energi och den lilla lyckan jag har kvar?
Jag vill inte vara ledsen.
Jag vill inte vara ledsen.
Jag vill inte vara ledsen.
Skriven av: I.K Andersson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen