Kategori: Dikter om livet
Solen gråter
Någonstans på vägen tappade jag bort allt det som var glittrande ,underbart, kort.
Någonstans någongång sjöng jag på en vacker sång, jag är säker på att jag glömt den en gång.
Någonstans på vägen tappade jag bort det som var sekunden innan jag förstod.
Världen framför mina fötter,
andetag som gjorde att jag log,
inombords & utanpå.
Någonstans fanns det någonting som jag brydde mig om,
tappade jag det på vägen?
hade jag ens skorna på?
Någonstans fanns någon som skulle förstå.
Ack solsting det drabbar mig så.
Om jag bara står i solen för en kort sekund känner jag värmen,
forsätter blunda en stund, världen faller andas tungt.
solen ger mig lugn.
Jag ser det när regnet faller att världen slutat snurra runt.
Då är allt klart, jag vet vart jag ska gå
kan det vara att solen gråter som får det att droppa så?
Karin Hell är medlem sedan 2019 Karin Hell har 13 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Skogstokig
Roger Skoog : Författare, skribent, musikälskare och boksamlare. Bloggar regelbundet på "Den Skogstokiga Bloggen" och har även hemsideportalen "Skogstokig Förlag" (se länkar…
På andra plats denna veckan: Maja Wellerstadt