Kategori: Dikter
Spela Kula
Nu spelar ungarna redan kula,
jag hör dem stoja på grannens gård
Jag tror de grälar en liten smula,
kanhända leken har vart för hård.
Så har det varit i alla tider,
så fort som vårsolen tittar fram,
fast marsanaren i skinnet svider,
så spelas kula med stoj och glam.
Med stänk av vemod i själ och sinne
jag hör dem leka, de kära små.
Jag minns min barndom, o ljuva minne,
jag minns hur roligt vi hade då.
-
Tänk om jag skulle gå ut och fråga,
får jag va' med er ett litet tag.
Men inte kan väl en gubbe våga,
vara barnslig ett litet slag.
Ingvar Björkdahl
Mariestad
Skriven av: iIngvar Björkdahl
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo