Publicerat
Kategori: Dikter

Sprucken

Ofrivilligt hopp om någonting,
som så lätt kan frysa till is och spricka
Då de sannaste orden,
ocensurerade,
tittar fram
som solen
Först strålande
Sedan ett regn som börjar strila,
en blixt som slår ner
som stenar i ett hus av glas
där glaset var känslan av ömhet,
där stenarna var dina ord
och det som föll till marken
det var jag

Skriven av: Jessica

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Skogstokig

Roger Skoog : Författare, skribent, musikälskare och boksamlare. Bloggar regelbundet på "Den Skogstokiga Bloggen" och har även hemsideportalen "Skogstokig Förlag" (se länkar…

Skogstokig

På andra plats denna veckan: Maja Wellerstadt