Publicerat 09.04.2003
Kategori: Dikter
![]()
Kategori: Dikter
Sprucken
Ofrivilligt hopp om någonting,
som så lätt kan frysa till is och spricka
Då de sannaste orden,
ocensurerade,
tittar fram
som solen
Först strålande
Sedan ett regn som börjar strila,
en blixt som slår ner
som stenar i ett hus av glas
där glaset var känslan av ömhet,
där stenarna var dina ord
och det som föll till marken
det var jag
Skriven av: Jessica
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Hur blir man veckans författare?
![]()
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo