Kategori: Dikter
Stärnan som föll
Stäjrnan som föll!
Vi går över bron till det förlorade landet.
Du håller min hand så hårt.
Vi vänder oss inte om.
Vi är på väg till något nytt.
Solens strålar smeker dina kinder.
Och vinden leker i ditt hår.
När vi är framme sätter vi oss på en bänk.
Du frågar!
Varför älskar du mig?
Jag svarar.
Du är den jag alltid har väntat på.
Du böjer dig ner över mig.
Du kysser mig ömt.
Jag säger till dig.
Kommer alltid älska dig av hela min själ, hela min kropp, och hela mitt hjärta.
Allt som är mitt är ditt.
Jag fågar dig.
Varför älskar du mig?
Du är den kvinna jag vill luta mig mot när jag gråter. Vill att du ska torka mina tårar.
Du är den kvinna jag vill vara med varje sekund, varje minut, vare timme, varje dag och varje år.
Det står skrviet i sjtärnerna att vi skulle träffas.
Hos dig vill jag alltid vara.
Precic när du sa orden föll det en stjärna.
Det hade blivit natt.
I drömmarnas land.
© frida nyström
Skriven av: Frida nyström
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo