Kategori: Dikter om kärlek
Statyn aug 25
Jag stod i Carl von Linnés trädgård i Uppsala.
framför mig stod en staty som föreställde en kvinna. Hennes ansikte var mycket vackert.
Jag kunde inte få nog av att titta på henne. Redan tidigare på dan hade jag sett statyn på långt håll och att det var något visst med statyn. Den hade gett mig rysningar längs ryggraden.
Det kändes också som en osynlig kraft drog mig till statyn.
Statyn var gjord i ljus sten och hela hennes kropp syntes. På kroppen bar hon en lång klänning som gick ända ner till fötterna där hon bar ett par finare kängor.
Tidigare på dan hade det mulnat och nu började det regna. Som tur var så hade jag
på mig en svart Regnjacka.
Plötsligt började marken under mig skaka kraftigt. Jag kunde inte längre hålla balansen utan ramlade på gruset strax intill statyn. Det måste vara en jordbävning hann jag tänka samtidigt som en nytt skalv kom och marken vibrerade under mig igen.
Samtidigt såg jag en kraftig blixt från en mörk himmel ovanför mig. Blixten slog ner med ett kraftigt smäll rakt ner i statyn precis framför mig. Jag blev helt chockad och kröp ihop som en boll. Till min förvåning
såg jag nu också att stenen på statyn började vittra sönder bit för bit.
Jag trodde först inte mina ögon när jag såg att ett riktigt rött hår kom fram under bitarna på huvudet. Allt eftersom bitarna vittrade sönder och föll ner desto mer av en riktig kvinnokropp kom fram. Allt gick väldigt fort och innan jag hann reagera så stod en naken kvinna framför mig. Från den mörka himlen kom det samtidigt ett skyfall som sköljde hennes kropp.
Det fina ansiktet var kvar men kläderna var spårlöst borta.
Jag fattade mod och reste mig upp.
Jag tog av mig regnjackan och lyckades trots vissa svårigheter att svepa in kvinnan med hjälp av regnjackan. Samtidigt stannande regnet av och himlen ljusnade något.
Jag tog henne till till närmaste byggnad, som råkade vara en tillfällig toalett i plast.
Väl inne funderade jag på vad jag skulle göra härnäst.
Innan jag hann tänka klart så hörde jag en kraftig smäll. Det måste vara blixten som slog ner igen, men denna gången precis vid toaletten.
Plötsligt började toaletten lyfta med väldig fart uppåt.
Vad är det som händer? hörde jag mig säga högt för mig själv
Följ mig upp till sjunde himlen, sa kvinnan till mig.
Där står tiden stilla och solen går aldrig ned.

Lennart Granberg
Status: Silver författare
Lennart Granberg är medlem sedan 2023 Lennart Granberg har 29 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:

JennyCaylin
Tjej på 30 år som skriver mestadels mörk poesi. Skrivit i flera år, sedan ca 2008.
På andra plats denna veckan: Taina Adolfsson