Kategori: Dikter
Stegen vandrar fria
En tystnad följer stigen,
som vandring flyter fram
En väg om alla andra
där blicken sällan lyfter
Och aldrig hörs en fågel
och aldrig skymtar havet
men stegen följer steg
och målet vilar osett
En vandring utan mål
som någon kallar måste
En vandring utan ljus
i mörka slutna rum
Där vandrar du
och där vandrar jag
Där vandrar vi och
möter många andra
När sanden rinner undan
och tidens vita ben
blir aldrig någon hörda,
försvinner likt som damm
När tiden då står stilla
och bara vinden hörs
när natten slår en kupa
av stjärnor som små hål
Och evigheten vilar,
en viskning om min rygg,
den natten blir jag varse
att vägen suddats ut
Och stegen vandrar fria
som bara barnen kan
då mörkret blir till ljus
och kölden som en värme
Som kärlek blir till rus
och längtan blir en fågel
jag svävar i en rymd
av skrattande demoner
Skriven av: lasse larsson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo