Kategori: Dikter
Stenjättens gåta
Ett ögonblicks glimt,
gick verkligen fort
Blev upptakten till en dikt
Av en helt annan sort
Stenjätten sa med blinkande öga
Min iris ser rätt skrumpen ut
Vi har blivit tröga
Sedan inlandsisen har runnit ut
Från norr till längst i söder
Våra ryggar har slätats ut
Vi märker att jorden blöder
Är detta början till vårt slut?
Vägar har byggts genom våra kroppar
Styckade vi ligger med kantiga sår
Varför är det ingen som stoppar
Detta barbari med jorden vår?
Vårt folk strök med när isen kom
Innan styrde vi här
vi kunde leva nöjda som
en enad jättehär
Nu ligger vi blott och tänker
På hur fort tiden har gått
Hur havet sin yta sänker
Det var länge sedan man såg något blått
Förstenade utan en chans
Att göra något konkret i vårt liv
Snälla, skulle vilja dansa en dans
Ställa till med Jättesten-riv
Dundra och dåna
Det värsta vi orkar minsann
Låta som jordbävning med tårna
Resa oss, jätteman med jätteman
Glöm att du såg min blick, lilla tjej
För detta är ingen som vet mer än vi
Låt det bli vår egen lilla grej
Fortsätt din färd, åk bara förbi
På natten jag drömde om jättar av sten
Som dansade, dånade, skrattade glatt
Vaknade svettig när timmen var sen
Jag tror jag var i Jätteland i natt
Skriven av: Moniqa Klintestrand Öberg
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo