Kategori: Dikter om livet
Stjärnfall
På senaste tiden har jag tänkt på stjärnfall och önskningarna som hjärtat ömt ger till universum i hopp om ett utbyte.
På den senaste tiden har jag undrat varför vi önskar och vad vi skulle egentligen kunna göra ifall det menade att få allt vi någonsin velat ha.
Kanske är listan lika lång och stor som den mörkblåa vinter himlen, är det värt att räkna stjärnorna när de kanske aldrig kommer tillbaka?
Kanske de ljög för oss.
Stjärnfall är inte tecknet på en möjlighet att viska en önskning till Gudarna.
Avståndet mellan mig och mina drömmar är lika stort som marken jag står på och himlen jag tittar upp på.
Både till ögat och hjärtat är det vackert men det väcker ändå en oro inom mig.
Jag som länge trott att stjärnorna var ett tecken på nya begynnelser,
kanske bara är ett tecken på döden och att när en stjärna faller,
faller jag sakta bakåt och blir återigen del av den jord som skapat mig.
Skriven av: I.K Andersson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg