Kategori: Dikter
Stupet
Hon ligger på sängen, en penna i handen och ett block framför sig.
Sakta lyfter hon pennan och börjar skriva.
Hon har den vackraste handstilen.
Hon skriver om en pojke som sårat flickan djupt.
Varje dag, varje natt hon tänker på honom.
Han har slitit hennes hjärta itu.
Hur ska hon kunna älska någon igen?
Fortfarande håller hon pojken kär, men han är bara till besvär.
Kan han inte försvinna ur hennes liv?
Hon skulle inte orka med det, är det därför pojken är kvar?
Efter några år började flicka undra.
Vad händer med pojken, han bara försvann?
Hon började leta efter honom, hon hittade inget.
Hon frågade hans familj, dom sa att han hoppade från ett stup.
Hon frågade varför, hon fick ett brev.
Det var från honom, det stod att han gjorde de för hennes skull.
Hon grät och grät, varför tänkte hon?
Han gjorde de för hennes skulle, hon gjorde samma sak för honom dagen efter.
Ingen vet varför han hoppade.
Älskade han henne?
Ingen vet, men han sa att han inte gjorde det.
Han kanske inte vågade erkänna.
Varför hoppade hon?
Han var ju redan borta.
Nu finns dom inte längre, utom i våra hjärtan.
Skriven av: Madeleine Sjöberg
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo