Suget

Återfall igen
Min vän och jag
Det finns ingen annan som har varit med mig så länge som min vän, ingen kvinna ingen man. Familjen har svikit och jag har svikit dem.
Min vän och jag började umgås när jag var väldigt ung. Det var nästan som en förälskelse i början, bara de allra närmaste visste och vi fick smussla på ett sätt som jag kan skratta åt idag.
Vi hade roligt, väldigt roligt, min vän och jag, vi gjorde saker som jag var för blyg för att göra när jag var utan min vän.
Visst var det någon som kommenterade min vän och mig, tyckte att jag var dum som umgicks med min vän så mycket och visst kunde jag känna skam och skuld redan då. Men jag tyckte så mycket om min vän.
När jag fick mitt första barn och tiden därefter så umgicks jag med min vän, men mest på fester. På de festerna som inte var så många då umgicks vi nära. Min vän fortsatte att få mig att vara på ett sätt som jag inte var annars.
Jag trivdes med den min vän fick mig att vara men efteråt kände jag mest skuld och skam.
Det kom nya människor in i mitt liv och en ny man. Nu var det Rock’n Roll. Det skulle hända saker hela tiden och det var viktigt att ha kul. Min vän älskar att ha kul. Vi hade jättekul.
När jag ska ha mitt andra barn klarar jag mig utan min vän lite mer än ett år. Men vad det var härligt när vi började träffas igen. Lyckan var ju fullkomlig.
Vi började umgås på tu man hand jag och min vän. Det var väldigt mysigt. Vi mös bara vi två ibland och ibland festade vi med andra människor.
Mitt tredje barn fick träffa min vän innan han ens var född.
Min vän var inte så nära under perioden när jag skulle få mitt tredje barn inte heller under tiden jag ammade honom.
Men min vän och jag kom närmare och närmare varandra. Ett tag hade min vän med sig sina vänner och jag umgicks med dem alla samtidigt.
En vän fick mig lugn en vän fick mig trött en vän fick mig att vakna.
Jag fick en ny livssituation, ensamstående med en djup konflikt med mina barns far. Min vän var där hela tiden men efter ett par år sa jag hej då till min väns vänner, de blev för mycket helt enkelt.
Men jag trivdes med min vän, även om min äldsta, min dotter började klaga på att jag umgicks för mycket med min vän, skuld och skam igen och mer och mer.
Jag klarade av att ta hand om tre barn ett ansvarsfullt heltidsarbete och ett radhus. Jag måste kunna få umgås med min vän ibland, intalade jag mig.
Igen började jag smussla med min vän. Sa att vårt umgänge inte alls var så ofta eller så nära. Jag kommer aldrig kunna känna lust att skratta över det, igen.
Jag började komma i konflikt med min vän bad om att få vara ifred men min vän är envis och vill att vi umgås.
Det är en stark, slug och falsk vän som bara kräver mer och mer av mig. Min vän bryr sig inte om att mina barn och människorna i min närhet behöver mig. Min vän vill ha mig för sig själv.
Jag älskar min vän och att göra slut är svårt. Jag har försökt så länge så många gånger.

Skriven av: Petra Westberg