Kategori: Dikter om livet
Tappad livsglädje
Att känna sig behövd är viktigt
Det är ett måste för att kunna leva på riktigt
När inga vänner längre ringer eller frågar
Det väldigt mycket mitt hjärta plågar
Jag varken med skratt eller roligt sällskap längre briljerar
Jag stannar hemma och om mig isolerar
Vännerna försvinner ännu mer
Panikattackerna blir bara fler och fler
Allt känns tråkigt och trist
Att kunna hitta glädje igen känns väldigt ovisst
Det känns som om jag är den tråkigaste människan som finns
Att jag en gång i tiden var en glad person är något ingen längre minns
Att jag kunde vara glad och skratta
Är något som är svårt att fatta
Jag finner inget roligt att ta mig för
Det är lättare att hitta något som för mig själv förstör
Det är som om jag mig själv vill plåga
Varför det är så är en bra fråga
Den inre plågan försöker jag ersätta
Med fysisk smärta hoppas jag den kunna mätta
Ett självdestruktivt beteende jag har
Som all kraft och glädje ifrån mig tar
Vänner vill varken se eller höra
När de inte längre något för mig verkar kunna göra
De har fullt upp med familj och sitt
Så jag får ensam försöka styra över mitt
Livet är inte rättvist eller lätt
Man får själv göra något bra av det på något sätt
Jag vet bara inte hur
För jag vågar inte längre hoppas på lite tur
Pernilla Alexia
Status: Silver författare
Pernilla Alexia är medlem sedan 2025 Pernilla Alexia har 32 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg