Kategori: Dikter
TeAtEr
Gråter, gråter och gråter... tills jag inte längre vet vad jag gråter för.
Tills jag inte längre vet någonting.
Tills jag inte längre bryr mig.
Tills ingenting längre spelar någon roll.
En svikare, alltid en svikare...
Men man förlåter och det händer igen och igen...
Svek, svek, svek...
Av personer man föddes att älska.
Man lever bara när någon ser än.
Man lever bara när man har något att leva för.
Utan att veta kan man ha vandrat över på andra sidan.
Utan att veta kan man vara död.
Först är man osynlig... blir inte ens tilltalad.
Men det finns en gräns... varje människa har en gräns.
På hur mycket dom orkar.
När man sedan bryter ihop... lossas alla som om dom varit där hela tiden.
Alla har sina roller, alla vet precis hur dom ska spela.
Teater, inga är som dom är.
Teater, alla är falska.
Skriven av: Olivia
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo