Publicerat 08.08.2003
Kategori: Dikter

Tidsvåg

Efter min längsta vinter,
med ständig is och snö,
öppnas haven under mig.
Där stormar och strömmar vattnet,
yrvaket och friskt,
starkt och överdådig.
Piskar mitt ansikte med all sin makt.
Svag som ett barn,
inför de stora vågorna,
knäböjer jag,
låter dem kasta sig mot mig.
Tusentals intryck väller över mig.
Glädjeströmmar pulserar åter i mitt blod,
våren sprider grönska i mitt inre.
Porten till mina känslor är öppnad,
isen är borta.
Snart får jag veta,
om nästa årstid är sommar,
eller mitt livs längsta istid.