Till Mamma

Glöm mig,
radera mig från Ditt smutsiga liv.
Behöver inte Dig,
jag minns så väl hur Du plågade mig med allt Ditt kiv

Kan känna smärtan av alla gånger Du mig slog.
Dessa stunder Du inte vill minnas,
jag trodde då Du skulle slå tills jag dog.
Känslan och minnena kommer alltid inom mig finnas.

Så håll Dig borta nu, som Du gör, fortsätt..
Lämna min trasiga själv kvar.
Livet är verkligen inte alltid lätt,
men jag gläds åt det jag nu har.

Utan Dig kan jag kanske hela min själ.
Så skönt, så bekvämt, så underbart..
Vill slippa Din existens och glömma alla Dina gräl,
lev Ditt liv utan mig nu och känn hur det tar fart!

Du kastade mig ner i gropen.
Med egen styrka och vilja har jag tagit mig upp.
Kanske blir Du en dag över mig snopen,
att jag trots allt överlevt livets hårda kupp.

Visst tänker jag ibland på denna 'förlust',
men jag vet att Du gör mig mer skada än nytta.
Vill stundom höra Dig dra Din sista pust,
och se Dig till helvetet flytta.

Alla dessa tårar genom åren, allt detta hat.
Kaoset Du orsakade,
när Du hellre söp upp pengarna än köpte oss mat.
Minns än hur blodet i min mun efter Dina smällar smakade..

Så många gånger som Du slagit och sett mig kvida,
och fortsatt trots att Du såg hur jag flämtade..
Jag ville ha lugn, bara ha någon vid min sida,
någon som fanns där och tröstade mig medans jag andan hämtade.

Vill inte se Dig mer,
Du som ärrat mitt liv.
Behöver inte den 'kärlek' Du ger.
Förvånad att Du ännu inte bär hiv.

Så svårt det var att från helvetet fly..
Gång på gång jag Dina sprutor hittade,
kändes som jag stog stilla och trampade i djupaste dy.
Minns min rädsla över att dom kanske var smittade..

Och varje gång jag Dina sprutor tömde,
önskade jag att Du mig aldrig fött!
Du skaffade snabbt nya som Du för mig gömde,
jag förstog nu orsaken till varför min bror hade dött!

Många gånger har jag tänkt ta mitt liv.
Alla känslor, tankar och frågor som inom mig malt,
när jag stått där med blodig nyslipad kniv,
med frågan; vem har åt mig detta liv valt?

Såg hur blodet på min handled rann..
Kan jag lämna de som mig älskar i sorgens smärta?
Tillslut jag min klokhet och styrka återfann,
Nej jag vill leva, och inte vara ett minne blott i någons hjärta!

Så håll Dig borta nu som Du gör,
låt mig nu leva utan Dig, låt mig slippa lida.
Vill vara lycklig till den dagen då jag dör,
för nu har jag äntligen livet på min sida!

Nu vill jag inte gråta över 'förlusten' mer,
livsgnistan har jag fått åter,
det finns så mycket mer som livet faktiskt ger!
Även om jag Dig aldrig förlåter..

Skriven av: Linda