Kategori: Dikter om döden
Tom men full
Jag är tom men full, varm men kall, uppe men nere, jag vill in men vill ut. Ut till där jag bara kan vara, utan att ha något att bevara. Ut dit du inte vet vem jag är, dit jag inte vet vem du är. Börja om på nytt, ja, bli som helt utbytt, dit jag slipper att vara tom men full, varm men kall, uppe men nere, vilja in men vilja ut.
De sa åt mig att börja om på nytt, släppa allt och kanske till och med utbilda mig till något helt nytt. Det lät så klart så enkelt så men, de ska veta att det gick jag inte på. Det är svårare än så jag sa, de svarade att jag endast var i en svacka, ha ha, skrattar jag, jag börjar snart kvacka, kvacka som en anka, snälla sluta, mitt huvud har börjat att banka!
Jag har många nära och kära, men aj, nu börjar jag skära. Det känns, då är det på riktigt, en känsla, dock en känsla jag inte kan bära. Jag är full av tomhet, blodet är varmt men jag kall, mina känslor är helt upp och ner, vill ut, jag måste ut för nu orkar jag inte mer.
Det är tungt att bära, så tungt att jag bara vill svära, låt mig vila, låt mig sväva, sväva bort från allt, snälla, jag vill bara förtära. Sluta störa och sluta böla, nu räcker det, nu är lusten borta, borta bra men helt borta bäst! Inget mer tom men full, varm men kall, uppe men nere, jag vilja in men vilja ut. Hej då, nu är det äntligen slut.
Skriven av: Wilma Tholg
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen