Publicerat
Kategori: Sorgliga dikter

Tristitia alta

På dagen är jag ledsen
Jag visar ingenting
Ingen ser

Folk har nog med sitt
Dom pratar tillsammans
Om allt

Jag känner mig ensam
På jobbet
Hemma

Städar tyst
Planerar middag
Handlar

Jag gör vad jag kan
Håller ordning
Men det är tyst

Känns som jag inte syns
Iskalla kårar
Får deja vu känslor

Jag har varit där förut
En tid av förminskning
Och osynlighet

Inte igen
Det sliter mig itu
Mitt hjärta brister

Vill inte vandra där igen
Där tiden av smärta är lång
Vill känna mig trygg

Sitter själv i soffan
Jag drar på kvällen
Vet vad som väntar

Om natten far tankar
Magen som knyter sig
Sittande ensam

Tankar som biter sig fast
Timmarna som går
Stirrande ut i natten

Är rädd för det som är
Det som syns
Men inte sägs

Jag är ensam
Själv
Med mina tankar

En tår trillar sakta
Försöker vara tyst
Är själv med sorgen

Känner mig liten
Sårbar
Allt rasar inombords

Jag tar mig samma
Tvingar bort det mörka
Försöker sova

Jag drömmer om närhet
Tillhörigheter
En liten bekräftelse

Ett ord av tillgivenhet
Betyder så mycket
Men det är bara en dröm

Klockan ringer
Yrvaken stirrar jag tomt
Allt börjar om igen

Har väl egentligen inget syfte med det jag skriver. Känner bara för att skriva ibland.
Martin E är medlem sedan 2023 Martin E har 18 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Haahaauuj

Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej

Haahaauuj

På andra plats denna veckan: Petterbroberg