Kategori: Sorgliga dikter
Tristitia alta
På dagen är jag ledsen
Jag visar ingenting
Ingen ser
Folk har nog med sitt
Dom pratar tillsammans
Om allt
Jag känner mig ensam
På jobbet
Hemma
Städar tyst
Planerar middag
Handlar
Jag gör vad jag kan
Håller ordning
Men det är tyst
Känns som jag inte syns
Iskalla kårar
Får deja vu känslor
Jag har varit där förut
En tid av förminskning
Och osynlighet
Inte igen
Det sliter mig itu
Mitt hjärta brister
Vill inte vandra där igen
Där tiden av smärta är lång
Vill känna mig trygg
Sitter själv i soffan
Jag drar på kvällen
Vet vad som väntar
Om natten far tankar
Magen som knyter sig
Sittande ensam
Tankar som biter sig fast
Timmarna som går
Stirrande ut i natten
Är rädd för det som är
Det som syns
Men inte sägs
Jag är ensam
Själv
Med mina tankar
En tår trillar sakta
Försöker vara tyst
Är själv med sorgen
Känner mig liten
Sårbar
Allt rasar inombords
Jag tar mig samma
Tvingar bort det mörka
Försöker sova
Jag drömmer om närhet
Tillhörigheter
En liten bekräftelse
Ett ord av tillgivenhet
Betyder så mycket
Men det är bara en dröm
Klockan ringer
Yrvaken stirrar jag tomt
Allt börjar om igen
Martin E är medlem sedan 2023 Martin E har 18 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
