Kategori: Dikter
Tusen Famnars Djup
Jag sitter här ensam , så ensam.
Bara tårarna som sakta rullar nerför min kind
är mitt enda sällskap.
Tusen famnars djup utan dig , tusen famnar.
Jag sa att jag älskade dig , bara dig.
Du tittade på mig , vände dig om och gick.
Jag skrek och grät , Sa att jag skulle sluta älska
dig om du bara kom tillbaks.
Men du bara fortsatte att gå bort , bort från mig.
Tusen famnars djup utan dig , tusen famnar.
Mina skrik blev till rop , mina rop blev till viskningar ,
mina viskningar blev till tystnad.
Du gick din väg , ut ur mitt liv.
Och jag sitter här ensam , så ensam.
Tusen famnars djup utan dig , tusen famnar.
Skriven av: Louise
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen