Kategori: Dikter om livet
Tusen Sjöar
Vacker kvinna, helig moder
Jungfru och oskuld
Dyker ner i tusen sjöars djup
Där ligger hon flyter
Och ser upp mot himlens rand
Tusen sjöar mörkt, stormigt, blåsigt,
Gungit, svajigt, förrädiskt
Vaggar henne dag som natt
Fyller hennes kropp med vågor så vita
Kvinnan, nu havande, gungar i tusen sjöar
Tung hennes börda är att bära
Hon ser upp mot himlens sky
”Se mitt hemska öde!
Plågsam är mina smärtor!
Över gud i himlen, kom!
Lindra mig från mina plågor!
Kom!”
Knipan flyger, försöker hitta land att finna
Dags att guldägg värpa
Dags att guldägg ruva
Kvinnan ser fågelns smärta som sin egen
Och höjer sin knäskål över vattnet
Fågeln landar, lägger sina ägg
Fågeln bygger sitt bo, det är dags att värpa
Knipan värper, knipan ruvar
Ett ägg, två ägg, tre ägg
Hettan plågar kvinnan
Hon darrar med sitt ben
Äggen rullar ut i vattnet
Slås sönder mot dess yta
Ur vitan kommer vår värld, så härlig
Ur gulan kommer solen
Ur det färggranna kommer tusen stjärnor
Tiden rinner, tiden flyger
Nu tänker fostret födas
Kvinnan vrider sig åter i plågor
Holmar, grynnor och stränder blir till
Fostret vistas envist kvar i kvinnans mage
Tillslut blir han instängd
Han vill skåda himlen, världen
Beundra solen och månen
Fostret sparkar sig ut, huvudstupa ner i vattnet
Kravlar sig upp på land
Där kunde han beundra världen
Och månen, solen och stjärnorna
Det var en kvinna, som gett honom livet
I tusen sjöar
Skriven av: Petra Bussman
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen