Kategori: Dikter
Under skorpan av levrat blod
Dom såg aldrig våra ansikten,
våta av kalla tårar, alltid så kalla.
Likt skuggor av genomskinliga statyer,
fanns vi där någonstanns i mörkret.
Samhällets olycksbarn,
korpar och vråkar, gamar och skator.
Skrubbade knän,
och under den stela skorpan av levrat blod,
pulserad livet i våra vener.
Dom hörde aldrig våra ord,
hackiga och rostiga av kylan, den innerliga kylan.
Den desperata blicken som flackade över torg och gator,
och bilden som etsat sej fast på våra näthinnor.
Den flämtade andhämtningen som rev och slet i våra bröst,
hjärtat som dunkade så hårt att det ekade mellan väggarna.
Dom bortkastade försöken till ett bättre liv,
det eviga misslyckande som dagen var.
Men under dom smutsiga och blåmärkta ansiktena,
glänste livet i en sekundskort förnimmelse av gårdagen, barndomen.
Skriven av: Cecilia Stener
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen