Kategori: Dikter
Ungt blod
Jag sitter här,, pratar med dig. Håller hoppet högt. snälla hugg mig inte igen. Det gör ont... smärtan är enorm. Blodet forsar från min kropp. Men jag har inga sår på kroppen.
Hon ställer mig frågan..
- hur kommer det sig att din kropp förblöder medans såren är osynliga?
Jag svarar..
- jag är den ända som kan se dem med blotta ögat.. jag är den ända som kan se sanningen i mig själv.
Hon frågar
- vad har jag gjort för fel?
Jag svarar
- du skickade honom för att hugga mig...
Hon frågar
- vem?
Det är synligt att hon vet vad hon gjort för fel. Smärtan bär sig åt ännu mer. Men jag väljer att svara henne,
- djävulen och hans mörka svärd.
Mitt hjärta drunknar,
Hon tar sig där ifrån. Utan skuld.
Jag förblöder.
Jag är ett minne blott
Jag finns inget mer
Jag tar mina sista steg.
Jag vaknar igen.
Jag är hel igen.
Ingen smärta..
Jag är en ny människa. På nytt född i samma liv. Kommer aldrig bli den samma igen.
Skriven av: okänd
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo