Kategori: Dikter
Utan skal
Vänder upp ansiktet mot den mörka himlen -
Blundar
Känner regndropparna falla,
Blandar sig med tårarna
Vill inte känna, inte tänka
Sveper den regntunga natten omkring mig
River mina murar
Låter all förtvivlan strömma ut -
Svepas iväg med vindarna i ett rytande crescendo
Kvar blir ett bottenlöst hav av ensamhet
Gränsande till fysisk smärta
Vill inte känna, inte tänka
Naken, sårbar
Helt utan skyddande skal
Sträcker mig upp mot himlen
Låter natten uppfylla mitt medvetande
Förnimmer vindarna reflektera min sorg
(reser mina murar, iklär mig mitt skal och går in)
Skriven av: Åsa Ankarling
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo