Publicerat
Kategori: Dikter

Vackra rus

Blåa glas, fyllda med sanning
sent på dygnet, med järnhand
det är en sista varning
så len och mjuk, som sand.

Varför vill ingen skåla med mig?
nu när ruset lockar,
det är så hopplöst att värja sig,
mot detta ljuva som pockar.

Vinet leker i mörka djup,
tillsammans med tanken om evigt liv,
varför inte ta ännu en sup,
och ett sista, skrikande, rofyllt kliv.

Skriven av: Carolina Hofgren

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mimsan1

Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…

Mimsan1

På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo