Vända blad

Nu har det ändå gått ett tag sen det var du och jag.
Tanken på varför du lämna har varit fast i mitt huvud sen denna dag.

Nu har du dock vänt blad, kanske avslutat ett kapitel eller två.
Hur kan tanken av dig ändå få mitt hjärta att fortsätta slå?

Jag var inte en titel i din bok utan en mening som fyllde sidan med fler meningslösa ord.
Du fick mig att känna något äkta, för att sedan plötsligt lämna och få mig att känna mig förgjord.

Jag var bara ett tidsfördriv, ett sätt för dig att slippa tänka på ditt egentliga alternativ.

Hade vi funkat om det inte fanns någon annan? Någon annan som fortfarande får dig att tappa andan?
Eller var detta inte vårat problem? Hursomhelst har du ärligt fått mig att skriva en poem.

Kommer du tänka på mig när du hör mitt namn, och ångra ditt beslut?
Eller kommer vi låta det vara och glömma varann tillslut?

Jag kan veta allt om dig, men det kommer aldrig ge mig ett svar på varför du lämnade mig.
Det ända jag vill är att få ett svar, finns det inget svar? Är jag bara inte din drömtjej?

Vi kan försöka igen i ett annat liv, när du är lite mindre passiv. Tiden var inte rätt, men hade det funkat även om allt var förberett?

Om du inte vill ha mig, så vill inte jag det heller.
För jag behöver inte mig om jag inte har dig, även när det väl gäller.

Det ända jag vill ha är äkta kärlek, jag orkar verkligen inte med ännu ett svek.

Jag försöker minnas dig och försöker att gå vidare på samma gång.
Det är inte lätt, och jag önska att tiden hade gett oss ännu en säsong.

Måste det verkligen sluta såhär?
Kan du inte bara komma över henne och bli kär?

Du var min allra första kärlek, men trotts det så måste du förstå att jag inte längre är med på din lek.

Det är orättvist att du lämnade mig tom, med tusentals frågor.
Jag behöver svar, eller tänkte du att mina oändliga tankar ska få brännas ner i lågor?

Jag vill gå tillbaka till den tid, tiden innan det blev försent, tiden då du smekte min kind och sa att det var lent.

Vi kanske var dom rätta för varandra men vid fel tillfälle.
Kan vi inte bara försöka igen och träffas på ditt ställe?

Om det är menat så kommer vi finna en väg tillbaka till varandra.
Tiden löser det åt oss och för det tycker jag att vi ska vara tacksamma.

Cornelia J

vet inte vad jag ska skriva, men vill radera min dikt härifrån tyvärr, hjälp?
Cornelia J är medlem sedan 2024 Cornelia J har 1 publicerade verk