Publicerat 31.10.2003
Kategori: Dikter

Vänskapens låga

Som ett slag från vinden, i ett kraftigt sus.
Drog svepet med sig lågan, i från vänskapens sanna ljus.
Lågan den försvann, den liksom bara dog.
Jag vill få den tillbaka, den som svepet med sig tog.
När lågan försvann, vart det trubbel mellan oss.
Vänskapen bara krympte, som ett påtänt tomtebloss.
När blosset brunnit upp, finns askan bara kvar.
Jag vill ha dig tillbaka, få fortsätta njuta av det som en gång var.
Gnistan kanske finns, och kan starta en ny glöd.
Glöden kan sen starta en ny eld, som brinner tills vår död.