Vi slutar att känna

Ibland är det inte tillräckligt att tända ett ljus Var och en av oss har våra snedsprång Och jag faller jämnt när jag tänker på dig Det som var och vad jag tillät Dina gester, blickar, tonläge Men vad kan jag säga, du manipulerade mig och jag var din marionettdocka Jag gjorde dig skärrad ty det var ack inte mitt fel Jag tittade, du stirrade. Jag ansåg min arm du berörde min axel Du försökte spela oberörd men jag vet att det grämer dig Men jag vet att det är sant, jag entusiasmerar dig även om du icke Men du sade ingalunda JAG ÄLSKAR DIG ty , för jag behövde inte höra För det jag redan hade god kännedom om behövdes inte förtydligas Ibland är saker som en chimär Fantasi fast så bra nästan osannolikt verkligt som det kan bli Så det blir obehagligheter Mellan liv och död såsom att vara fast anställd till att man blir förvisad Men ibland går det inte så långt Det är bekymmer nog att ens behöva gå så långt Vi tillåter oss inte att reagera, vi slutar att känna Vissa saker är inte mödan värd att driva Då vi får gå vidare och fortsätta En bild en tillbakablick med sorg i hjärtat var det bara dystert Jag såg inget ljus när tätt intill fotot jag tände Vissa säger att man kan älska två lika mycket, men jag vet inte om jag vill förlita mig att det är sant För varför föll man för den andra om man inte har känslor för dem Min tragedi kommer alltid att vara att jag aldrig kommer vara eller bli nåbar åt dig Men nu vet jag inte om jag heller vill Nu vet jag att du är en aktör, så lik en ängel när du ler Du är en tragedi, sorgligt så det är komiskt Med åren kommer detta minne att blekas och det jag förmår mig att förnimma Likaså jag kommer vara död för dig när du vill ha mig och genomfört alltför länge sedan Det finns inget som heter tillbaka när ögonen är tillräckligt öppna För visst är det så, vi alla har våra tragedier och komedier Men en romantisk komedi kan inte vara utan drama eller vice versa

Skriven av: Anonym M-lettan F :)