Kategori: Dikter
Vi två, Havet
Vi två.
Den största av närhet, man kan få
nära som inga kompisar får vara
explosion av åtrå , då vi möts vi två
och våra kroppar bara.
En kort sekund, svävandes i paradis,
gemensamma skrik av välbehag
sen stillhet som på alla vis
får mig att glömma allt annat ett tag.
Önskar du alltid inuti mig var,
fylld av den känsla som drabbar få,
fylld av den känsla som känns underbar,
och som delas av endast oss två,
Minnet är starkt och bilden är klar
du försvann ifrån mig nyss
minns din kropp , så underbar
minns din blick och ömma kyss.
Saknar din hand, din doft, din röst
saknar ditt hår, din mage , ditt hjärtas slag
saknar att vila mot ditt starka bröst
och att lyssna till dina djupa andetag.
Havet.
Står på en avlägsen strand i kyla och regn
blickar ut över havets stilla vatten
är dyblöt och kall - alldeles ensam
ensam med den väntande natten
Världen som lockar - den längtar jag efter
den är okänd den världen - men ändå bekant
för allt vackert jag nånsin har drömt om
blir där både verkligt och sant
Hösten som kom belv kylig och grå
jag stod på min strand och sökte det ljuset
som så ofta fått mig att orka ändå
när hjärtat känts ensamt och fruset
så kom vintern med massor av snö
jag ahde fångat mitt hav i en snäcka
kunde lyssna till havets svaga toner där i
men bara ljudet kunde inte allena min längtan täcka
Sommaren kom sen med värme och ljus
äntligen kunde jag runt i havet flyta
drömmen återupplevdes om och om igen
långt under havets blänkande yta.
Skriven av: caroline Johansson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo