Kategori: Dikter
Vid en gravplats
Jag trodde livet var slut.
Du hade ju lämnat mig.
Så jag gick till Haga Norra.
Vandrade runt bland mina kommande grannar.
En nygrävd gravplats fick mig att stanna.
Jag blundande och väntade.
Snart kände jag en kall hand ta tag i mig.
Sakta började jag dras mot graven.
Jag öppnade mina ögon och såg att handen var min dödsångest.
Det är dags nu, viskade den. Det är dags nu.
Då kände jag att det var fel. Mitt liv är inte slut.
Mina ådrar fylldes av pulserande blod. Mitt hjärta slog ett par extra slag av glädje över insikten.
Med ett djup suck släppte dödsångesten sitt grepp och hoppade ner i min ficka.
Jag vände mig om och gick.
Skriven av: Julius Carlsson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen