Kategori: Dikter
Vilsen i tomheten
Det är mörkt fast solen lyser.
Fast det är varmt så går jag och fryser.
Fryser inte på kroppen, utan i mitt 'jag'.
Evig tomhet känner jag varje dag.
Det känns som jag lever i Ingenstans.
Det är som om jag inte fanns.
Finns ingen som ser, finns ingen som hör.
Att jag nästan gråter tills jag dör.
Det finns ingen som bryr sej, eller ger mej tröst.
Inom mej ekar min egna röst.
Den säger: GÖR DET NU! VARFÖR FINNAS TILL?!
Jag har försökt men det går inte, även fast jag vill.
Rakbladet läggs emot min kropp.
Varje gång tänker jag: Snart kanske det kommer nya hopp.
I himmlen finns det en plats för alla.
Jag blundar, gör mej redo, och väntar på att falla.
Att blodet ska forsa som en ström så röd.
Att jag ska ligga på golvet och vara död.
Fara till himmlen och möta en ny stad.
Den stadd som passar alla, där man alltid är glad.
Skriven av: Sandra
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Skogstokig
Roger Skoog : Författare, skribent, musikälskare och boksamlare. Bloggar regelbundet på "Den Skogstokiga Bloggen" och har även hemsideportalen "Skogstokig Förlag" (se länkar…
På andra plats denna veckan: Maja Wellerstadt