Kategori: Dikter
Vinterlandskapet
En ensam flicka är ute och går. Vinden blåser.
Inte för svagt, inte för starkt. Precis lagom så att det blåser genom flickans hår och lägger luggen på rätt plats. Så där snett som hon brukar har det.
Från himlen trillar det snöflingor ner. Dom dinglar hit och dom dinglar dit hela tiden fram tills dom lägger sig tillsammans med de andra på marken. Där ligger de tillsammans och bildar ett snötäcke. Ett snötäcke som glittrar i lampans sken.
När hon kollar runt så ligger hela landskapet täckt med snö som lyser upp. I vanliga fall brukar det vara riktigt kolsvart ute men nu idag kan man se. Hon ser spår efter att barn har åkt pulka. Och även barnsspringande fotsteg upp och ner för backen. Hon kan riktigt se och höra barnsskratt och tjutet när de åker ner och sedan springer upp igen för en ny omgång.
Men i den värld hon är i nu är det tyst. Inte ett ljud hörs. Nja nästan. Det ända som hörs är knarrandet under fötterna. När hon sätter ner fötterna i marken. Och varje gång tar hon ett steg närmare sitt hem…
Skriven av: Sanna F
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo