Kategori: Dikter
Vinternatt
När mörkret ersatt dagen och himlen tänder stjärneljus,
svävar mina tankar omedvetet i en egen dans,
till en musik som spelas upp av skogens stilla sus.
Då kan vibrationer kännas även ifrån lång distans.
När natten sveper in mig i sin tysta mörka kappa
kan jag se dig framför mig, som om du nästan vore här,
känna värmen från din kropp, känna hjärtat börja klappa,
höra blodets sång pulserande på väg i sin artär.
Du glider stillsamt in från ingenstans så mjuk och skön,
men samtidigt förbryllande med dessa ständiga visiter.
Jag undrar ofta vad det är för underliga slags frön,
som spridit sig och slagit rot trots saknad av inviter.
I mörkret där du skymtar är du alltid väldigt vacker,
så det är ganska svårt att värja sig och bara blunda
när det är dags för en av dina nyckfulla attacker,
men att det känns så bra, är kanske något att begrunda.
Jag kan väl inte riktigt helt förstå hur man kan drömma,
om något som man inte har den minsta aning om.
Men ändå kommer jag nog aldrig någonsin att glömma,
vissa stunder som har varit sen kontakten uppkom.
//erp
Skriven av: ronnie
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo