Publicerat
Kategori: Dikter om kärlek

XIII.

Med sin hand kurativ; redan nu ett spår av svek, då den sakta vänder sig omilt och blir skarp.
Så blir det helande trasigt, och fult. Och det ser ut som mig, fast ett ansikte ömmande, för de djupblå ögon som bliga tillbaka.

För att allting gör ont, och det siktar mot slutet av oss. Då tar vi handen, och stöter ifrån oss allt om sår till ärr.
Förvriden, ondskefull men vacker; det talar till oss på sitt eget språk. Ett språk gjutet av stunder då vi inte hade, men kände varann.

Jag kommer aldrig att erkänna det, men du vet. Och med din ljusa klänning ser jag att du finns, och du ger mig, inga ånger.

Sean James Loberg

Status: Brons författare

Musiker, poet, och författare. Latent kejsarpingvin och utan humor. Fullblodsironiker och motsägelsefull moralist.
Sean James Loberg är medlem sedan 92.3 Sean James Loberg har 29 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag här för dig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren