Ylning

Eventuella likheter med befintliga verk behöver inte vara tillfälliga
------------------------------------------------------------------------------------

Hej!

Här kommer ett brev från en av oss som inte finns,
från en som inte har nån pappa,
som inte känner sin mamma,
som som barn fick va' ensam både natt och dag
från en som snattade sin första banan vid sex
och sina skor vid elva och jeans vid tretton
som pangade rutor vid tio och skolkade vid tolv
som flydde hemifrån intet till thinnerrustets gemenskap
som fick ett hem bland limsniffare och alvedonister
som trodde kärlek är lika med sex
från en som förlorade oskulden på fyllan en onsdag klockan två
som sög kuk för att få middag och slutade skolan vid femton
som drack hembränt till frukost när mjölken var slut
som firade sin artonårsdag stenad i parken
som i LSD-rusen balanserade på relingen på Danmarksförjan
och som rökte hasch för att kunna somna
som sov på bänkar i parker på torg eller hos främmande män
som tävlade i vem som kunde ligga längst på rälsen när tåget kom
som odlade hampa i blomkrukor och sålde
och som kastade sig i hamnen på fyllan för att drunkna
som stal bilar och körde norrut i 160 i beckmörker
som sov varannan natt i arresten och varannan On the Road
som gick till skolan på speed
och till parken på morfin
som kunde allt om att mobba men inget om att mobbas
som drack vodka med cola och åt konstiga svampar
som var en flykting i sitt hemland
och var ovälkommen överallt i alla hem
som dansade bort veckor i streck på ravefester
som tog dödliga doser ecstacy i neonljusens sken
som åkte skoter utan bromsar och hjälm på Halalid
som körde rally på fyllan i stulna bilar
som drack dåligt vin som vi knyckt i Danmark
som läste och fattade Ginsberg och Bukowski
som gjorde brasor i papperskorgar för att värma oss
och som drog till Köpenhamn när stan blev för liten
som häcklade prästen och smet från polisen
som blev inlåsta när pliten tröttnat
som kastades runt som sopor på tippen
som blev nazister, satanister, kommunister
som rånade gamla tanter och hotade flyktingar till livet
som fick skylla oss själv och klara sig den som kan
som begravde våra vänner och skar våra handleder
som var nere på botten och vände tillbaks!

Skriven av: Martin Winberg