A late bloomer

A late bloomer

Jag vaknade av mig själv halv sex på morgonen och kände mig klarvaken med full kapacitet att ta mig an en ny dag. Den senaste månaden hade jag successivt gått från att alltid vara trött till att aldrig bli trött. Alla sinnen var inställda på att maximera effekten av alla inkommande impulser. En alldeles ny och fullständigt berusande känsla.
Efter en snabb frukost ståendes på balkongen med en skål yoghurt med hemmagjord Granola tog jag mina stavar och gick ut. Närmsta vägen genom det idag soliga Änggårdsbergen ända till Botaniska. Luften lite fuktig, nästan krispig såhär tidigt på morgonen. Fåglarna sjöng euforiskt, nästan som en ingivelse. En signal att mitt liv nu äntligen skärpts upp, inte bara ett, utan flera snäpp.

Denna maj upplevde jag äntligen våren som den pånyttfödelse av liv och kraft som den egentligen var ämnad. Vanligtvis var vårarna som extremt sega. Fåglarnas bosättningskvitter var ytterligare en påminnelse om hur eländigt ensamt och innehållslöst mitt eget liv var. Sedan jag skilde mig för 11 år sedan bor jag i en hyrestvåa precis nedanför själva ingången till naturreservatet. Staden, där jag en gång växt upp och där min gamla mor fortfarande bor kvar.

Vägen genom japanska trädgården var en av mina absoluta favoriter. Den var mer som en vild snårig skog än som en trädgård. Jag undrade om fåglar kunde vara ensamma och inte hitta någon partner. Troligen kvittrade lika livsbejakande ändå och allt hade endast varit ett spel för gallerierna. Världen hade återfått sina färger och allt var nästan overkligt vackert. Väl framme vid caféet visade sig att de inte skulle öppna förrän om en timme. Det spelar ingen roll tänkte jag och satte mig och tog av sig strumpor och träningsskorna . Åh vad livet är underbart!

Jag hade fått min beskärda del psykoterapi,
mediciner och till och med elchocker de perioder jag över överhuvudtaget inte kommit ur sängen. Då världen utanför tedde sig som en svartvit propagandafilm från det forntida östblocket. Själva livsessensen saknades.
Nu satt jag och smålog i vårsolen. Nästan på måfå hade jag skickat in en ansökan att läsa pedagogik på basnivå på distans. Men jag kanske till och med flyttar från Mölndal. Vem vet? Eftersom jag bara jobbade halvtid var van jag van vid att leva under små förhållanden.

Ett nytt mejl
Väl hemma slängde jag av mig dunvästen, satte på datorn och öppnade min mejlkorg. Ett nytt mejl. Det var från Efraim.

Först blev jag glad sedan kom en våg av den välbekanta ångesten över mig. Tänk om han skulle avfärda vårt möte med att jag bara var ytterligare en hysterisk medelålders kvinna och att han inte kunde ta sig an mina funderingar. Att de helt enkelt var för triviala för hans hypnosterapi. Jag vågade först inte riktigt läsa mejlet. Inte förrän kaffet pep och gurglade i perkolatorn, sjönk jag ner i sin favoritfotölj, en Bruno Mattsons jag kommit över riktigt billigt på sajten Tradera för ett par år sedan. Nu kände var det dags att läsa.

Det började med Kära Klara.
Jag använde mitt andra namn i kontakten med honom. Lite för att få distans till mitt gamla tråkiga jag.

Efter att vi träffades i helgen har många tankar vandrat fram och åter i mitt huvud. De flesta innefattar dig eller dina berättelser i någon form. Herregud, det lät som hämtat ur en Jane Austin-novell men jag tyckte om tonen i hans mejl.
Det fortsatte Ena stunden tänker jag att vi nog delar ett kosmiskt ursprung och andra gånger tänker jag att vi måste helt enkelt vara nära besläktade men hur? Jag slås även av hur stark du är som människa och bryter upp från dina trygga cirklar för att i en fullmogen ålder börja studera. Jag delar absolut din inställning att det aldrig är för sent att lära nytt och också jag drivs av en nyfikenhet. Din drivkraft för förändring imponerar på mig. Det smittade till och med av sig! I veckan anmälde jag mig till en akvarellkurs! Något jag drömt om att göra en lång tid.

Jag var tvungen att le igen; ”Fullmogna ålder”. Jo jag tackar. Han var 39 jag 61.. Tydligen hade trots det haft någon typ av inverkan på honom precis som jag upplevt det. Det var ingen inbillning. Hans ord var poetiska som en vårbäck och jag drogs med som löst grus av vattnets porlade kraft.
Efraim fortsatte;
För min del är du välkommen till min praktik när helst du känner för det, som vän, klient eller helt enkelt en medmänniska

Jag smakade på orden ”klient” eller ”vän” men valde att inte lägga några värderingar i dessa. Inte ännu. För vad spelade det egentligen för roll. Det var som en ryggmärgsreflex. En gammal ovana.
Men även reflexer gick att förändra. Genom hypnos eller mind control. Det hade jag läst på Efraims hemsida och jag var inte långt ifrån att förverkliga mina drömmar.

Jag hade hittat hans hemsida genom en länk från en blogg om synergiterapi som jag funnit mycket intressant. Hemsidan erbjöd både mental avslappning, rening av mentala blockeringar och vägen till ett öppnare sinne och. På hemsidan fanns ett personlighetstest som ett slags stresstest som gick ut på att se över hela tonskalan i sin karaktär. För att bli varse sina svagheter och styrkor, vilka tillgångar man har med sig som skydd mot negativ stress. Ingenting kommer utan eget arbete och genom att bli kvitt mentala blockeringar kan man lära sig tänka fritt”. Vidare läste jag om hur” nöjda kunder” beskrev hur de blivit av med fobier och rädslor och genom detta fått ett lyckligare liv. ”Vem är man utan sin historia? Utan att ens gamla skyddsmekanismer som en gång tjänat ett syfte men som efter åratal av slentrianmässigt s k skyddande till slut blivit en belastning. Ett hinder för lycka. Bara ens egna tankar står emot den egna framgången såväl i arbetslivet som i privatlivet. Ingen mer än en själv sätter krokben för ens drömmar.” Jag tyckte varje ord stämde in.

Testet
Jag gick genast in på sidan för att starta testet, som kunde göras anonymt, så till vida att man kunde fylla i namn och adress och sin mejladress för att testresultatet skulle kunna skickas dit. Jag kände sig upprymd och lite nervös så jag funderade på om jag skulle använda mitt riktiga namn och adress eller inte. Min mejladress kunde inte direkt spåras då den bestod av ett påhittat namn och hennes sista siffror i personnumret. Jag men ändrade till mitt andra namn Klara och kallade mig istället Andersson och fyllde i min mammas adress.
Jag gick och fyllde på kaffe och värmde det i mikron medan jag funderade på om mamma skulle kunna få några mystiska försändelser med post men antog att posten inte skulle dela ut något så länge namnet inte stämde. Huvudsaken var att testresultatet kom till min e-mejl. Testet tog mer än en timme att utföra och jag fick svara utförligt alltifrån mina fysiska företräden, som motionsvanor till mina tidigare erfarenheter i barndomen. Det hela kändes äkta och genomgripande på något sätt. Det skulle skickas som mejl inom 48 timmar.
Nu var det bara att vänta på svaret.

Slut

Skriven av: Ökänd