Acksepterad

Nu sitter jag här igen. Alla andra går runt fotbollsplanen.Alla andra har någon bredvid sej. Men inte jag. Det har hållt på ett halv år nu. Sanna och jag har varit bästa kompisar i helva våra liv. Det började med att vi skulle byta klassen till fyran. De var då Monika kom in i bilden. Hon kom där som en storm och tog Sanna ifrån mej. Jag blev ensam. Jag trodde aldrig Sanna skulle lämna mej, men det har hänt en gång förut. Tina hette hon, men ja tror inte Sanna egnetligen ville vara med henne, de bara...blev så. När Tina lurade i Sanna att dom inte hade lektion, och missade en hel timme, började jag tycka synd om Sanna. Men hon förståd inte. Hon vägrade lyssna. Det kändes som en spik i hjärtat. Sen bytte vi klasser, och Tina började hata Sanna, utan anledning. Men då kom Monika. I helgen ska dom sova över hos Eva i hennes nya stuga, som ligger bredvid Evas hus. 'Du får inte plats'. Det ända dom tänker på nuförtiden, är sex och stringtroser. Jag är inte speciellt intresserad av sånt, jag har pojkvän. Inte mycket till relation, pratar knappt med mej. Monika har berättat att hon var mobbad i hela lågstadiet pågrund av hennes utseende. Men vadå? Har hon inte sett sej i spegeln eller? Förresten tycker jag inte ett dugg synd om henne, för jag vet att hon ljuger. En som blivit mobbad i tre år har inget självförtroende, hon har alldeles för mycket av sånt. Men sen kom det. Smällen. Monika och Sanna var påvägen hem från hemkunskapen. Dom gick balansgång på en parkeringsplats och Monika rammlar. Och bryter armen. När Monika några dagar senare kommer tillbacks till skolan har Sanna börjar vara med mej nu nör hon inte har Monika i skolan. Men när hon kom tillbacks föreslog våran lärare att hon skulle få 'bodygards' för att hon inte skulle göra illa sin arm ännu mer. Hon skulle välja ur klassen. Jag var säker på att det skulle bli Sanna och Monikas pojkvän. Men jag hade fel. Det lbev inte heller Sanna och Eva. Det blev Sanna och jag.

Skriven av: Elin